Stöder Islandsmodellen en konsekvent barn- och ungdomspolitik?

I Sibbo har kommunstyrelsen beslutat att vi ska införa den så kallade Islandsmodellen för att främja välmående bland barn och unga. Sibbo hör därmed till det fåtal av kommuner i världen som har ingått ett avgiftsbelagt avtal för Planet Youth Guidance-programmet. Samtidigt ingår redan över hälften av Finlands barn i 59 kommuner i det kostnadsfria UNICEFs modell Barnvänlig kommun.

Fullmäktigegruppen för De Gröna i Sibbo lämnade för över ett år sedan en motion som fick stöd över partigränserna för att ta i bruk modellen för en barnvänlig kommun. Motionen har aldrig nått beslut och dess fördelar har inte ens utvärderats. Denna modell, som även används i Sibbos grannkommuner, skapar hållbara förutsättningar för barns och ungas jämlika medborgarskap, allt enligt FN:s konvention om barnets rättigheter.

Forskarna Tomi Kiilakoski, Mikko Salasuo och barnombudsmannen Elina Pekkarinen bedömer att Islandsmodellen har brister när det gäller förverkligandet av barns och ungas rättigheter. En av deras observationer är modellens vuxeninriktning och därmed begränsas barnens och de ungas möjligheter på egna villkor delta i modellens utveckling. Det är oklart huruvida de som Islandsmodellen främst berör – barn, unga och föräldrar – har hörts i Sibbo när beslutet om modellen togs.

Islandsmodellen utvecklades ursprungligen för att lösa problem med alkohol- och droganvändning bland barn och unga. Dess uppkomst föregicks av en kampanj som instruerade om reglering av hemkomstider, familjetid och skärmtider. Baserat på modellen genomfördes lagändringar på Island som bland annat utökade polisens befogenheter att ingripa i hemkomsttider. I Finland är sådant ingripande i strid med grundläggande och mänskliga rättigheter.

Tanken är troligtvis också att den i Sibbo använda modellen ”Finlandsmodellen för hobbyverksamhet – Hobari” integreras i Islandsmodellen. En Hobbysedel från Islandsmodellen planeras parallellt. I Island har man konstaterat att Hobbysedeln inte har nått utsatta familjer. Familjer som lever på existensminimum är tvungna att använda pengarna också till mer akuta kostnader.

Finlands nationella barnstrategi kräver att barns rättigheter säkerställs i kommuner och välfärdsområden. Detta kräver att budgetar utformas och barnbudgeteras med helhetsperspektiv på barn och unga. Beslutsfattandet bör alltid styras av den information som barn och unga delar om sin vardag och en barnkonsekvens bedömning baserad på den informationen. Även i detta avseende är införandet av Islandsmodellen inte rättsligt förankrad.

Tiina-Maria Levamo
Ersättare i fullmäktige (De Gröna)
Medlem av bildningsutskottet
Ersättare i Sibbo handikappråd