I mitt arbete har jag sedan länge verkat på riksnivå för att barns och ungas angelägenheter och rättigheter ska tillmötesgås i Finland.

Jag har också jobbat som lärare i ungdoms- och organisationsarbete vid Humanistiska yrkeshögskolan HUMAK, timlärare i barns rättigheter och utvecklingsfrågor vid Helsingfors universitet och som forskare vid Ungdomsforskningssällskapet, där jag inledde arbetet på min avhandling som en del av ett forskningsprojekt vid Finlands Akademi.

Jag tänker att vi måste planera vår framtid och verka i vår vardag glokalt: så att vi beaktar hur världshändelserna påverkar det lokala livet och vice versa. Att vi tar hand om vår lokala miljö och klimatet har betydande positiva följder för hela världens framtid.

Att sträva efter hållbar utveckling måste höra till vår vardag, också i beslutsfattandet. Barnen och de unga har redan tagit stora kliv framåt på det här området, och vi måste bedriva mycket mer samarbete med dem – också i Sibbo.

Till mina styrkor hör att målinriktat ingripa i ojämlikhet och arbeta för likvärdighet. Redan som barn ställde jag mig i konfliktsituationer på deras sida som hade få försvarare. Det var inte lätt alla gånger, men jag lärde mig att stå upp för mig själv och andra genom att motivera mina åsikter.

Jag är ensamförälder till en 13-årig flicka. När vår livliga dag är till ända känner jag tacksamhet över att det har varit en bra dag när vår lilla familj är vid liv, inne i värmen, har ätit, är frisk och på gott humör.

Många strukturella aspekter komplicerar ensamförsörjarnas liv. Alla uppfattar man inte ens i vardagsruljangsen, såsom olika möjligheter till hobbyer och deltagande samt pusslandet av arbete och vardag.  

Att få olika familjers vardag och arbete att gå ihop är inte bara en fråga mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Kommunen måste också utveckla all officiell service så att den är flexibelt tillgänglig för familjerna i deras vardag.

Jag flyttade till Sibbo 2006. Jag är uppvuxen i Hollola i Päijänne-Tavastland och det påminner på många sätt om Sibbo: en historia som går tillbaka till medeltiden, böljande fält, skogar att vandra i, sjöar att simma i och en unik natur med stor mångfald där man kan koppla av. Skärgården bereder särskild glädje i livet för den som är uppvuxen i inlandet.

Jag njuter också av att Sibboborna redan nu har, och i framtiden förhoppningsvis får ännu bättre möjligheter, att ta del av det fantastiska kulturutbudet och de mångsidiga evenemangen i både den egna kommunen och som granne till huvudstaden. De kollektiva trafikförbindelserna måste bli ännu bättre. Alla ska ha lätt att röra sig.